Halloween 2011

Folkets Park här i Malmö hade Halloween-tema igår. Parken var pyntad med små eldstäder, gravstenar och jordhögar, människor utklädda till diverse obehagligheter, fågelskrämmor osv. Det kryllade av barn och deras familjer där. Utklädda och vanligt klädda. Ur högtalare spelades det skrämmande musik och alla fick besöka terrariet gratis för att se ormar, spindlar och skräcködlor.

Vi hade en fin dag där med spökrunda, skeletthuvudkastning, sätta näsan på häxan, radiobil-körning, marshmellowgrillning, sockervadd och kräldjuren.

Det märks verkligen att Halloween blir mer och mer populärt även i Sverige. Det har varit supertrevligt att ha möjlighet att fira igår i Folkets park men samtidigt så blir det dyrt år efter år att köpa utstyrsel, smink osv osv.

Vi spenderade kvällen på fest där alla var utklädda. Jag gick som vampyr-trollkarl med lilla S som kanin.

Spendera mera

Lilla S ska bli kanin över helgen. Idag hämtade jag ut en heldräkt i rosa med tassar och kaninhuvud. Ka-tching sa det på bankkontot och nu väntar jag på en belöning i form av ett stort och brett leende.

Visst är det underligt hur mycket pengar jag spenderar på att liten S ska få uppleva olika saker? Det är upplevelser som inte är livsnödvändiga, men som jag vill att hon ska uppleva. Men jag vill samtidigt inte att hon ska ta de för givet och tro att detta är det normala, att det är så här alla gör.

Stor S:et hade det inte så som liten och kanske är det just det som gör att jag vill se och uppleva detta ihop med liten S. Utan att överdriva kan jag säga att helgens festligheter blir dyraste festen jag investerat i på mina 29 år. Det ska bli så värt det. Förhoppningen är att återkomma med foton.

Välkommen Welcome Khoshomadin!

Fullmånen har hunnit komma och gå sedan jag beslöt att starta om på ny bana. Det här ska bli en fullkomligt ytlig blogg. Den ska inte handla om mode och inte heller om plastikoperationer eller smink. Utan den ska handla om mitt livs ytligheter. Just i denna stund vet jag inte riktigt vad det innebär. Men en kort titt på senaste 20 inläggen om någon månad bör väl återge vad ytlighet är för mig.

Jag som skriver är Stora S, mamman i hushållet och i min närhet brukar en mindre figur vistas som här heter Lilla S. Vi två dominerar inläggen och målet är att ni ska le, jag ska le och kanske någon gång i framtiden läser lilla S och ler.

I kommentarsfältet får man gärna berömma, skratta, kritisera och ge tips och tankar kring bloggens innehåll.

//Stora S & en omedveten Lilla S