Det ilskna hushållet

Det cirkulerar en bitsk bacill i hushållet S. Igår konstaterade kärleken att jag och lill-S hade gått om varandra med irritationen. Först vaknade vi glada båda två, jag och mini-jag, sen var jag irriterade och sedan mini, sen jag och sen mini. Mini smällde med dörrar och bjöd på en fin show som visar vad framtiden kommer bringa i form av tonårs-S.

Idag vaknade vi glada och surade efter tio minuter båda två. Sen sågs vi åtta timmar senare ungefär och var glada och surade sen nån timme senare. Fast idag var det bara lill-S som surade, men inga dörrar tog skada, så lite framsteg åt rätt riktning.

Jag påminner mig om att det är viktigt att barn får visa och agera ut sitt missnöje och sin irritation i trygg hemmiljö, så jag ber alla dörrar som smällts och alla pennor som flugit runt om kollektiv ursäkt, å mini-jags vägnar…och lite mitt.

En inte så glad lill-S sommaren 2010.

Lyxvara

Känslan av att inte hitta låten man letar efter på Spotify. Irritationen växer och man kan absolut inte förstå hur den låten inte kan finnas på Spotify.

Sen känslan av att komma på att för 15 år sen sprang jag i butiker och letade efter skivor, bad dem beställa hem det som inte fanns inne. Sen att jag fick leta och skriva olika specifika sökord i Napster för att kanske kaanske hitta låten jag ville ha och då kunde den ha blivit fel inlagd så att det mitt i låten började låta som fan, nästan så trumhinnorna sprack.

Sen känslan av att nu sitta bortskämd med ett program som typ ger mig tillgång till all musik som finns. Det är ju inte mycket som inte går att finna online – typ gratis. Jag har valt premium och jag har aldrig ångrat mig.
I n t e e n s e k u n d.

Ikväll har jag plöjt genom alla mina Reggae favoriter men härliga Alpha Blondy på topp.

Vi borde uppskatta möjligheterna vi har mer…

En pyssling pysslar

Vad gör vi om dagarna då? Tiden rinner iväg och det är lätt att försvinna i vardagen. Häromdagen pratade jag och en kollega om beslut i livet som jag står inför och jag yttrade meningen ”jag tycker jag har nog med måsten i livet just nu”. Då sa jag det bara, men ibland kommer ord ur människor som vid närmare eftertanke har stor betydelse. Det här var en sådan mening för mig.

Jag tycker att jag inte gör något om dagarna, men finner mig själv med huvudet på kudden med tankarna i full rullning kring planer kring dotterns kommande veckor, träningar, hur jag ska göra en vardag som tillåter kreativitet, hinna med måsten, skapa roligheter, ge andra glädje…etc etc. Det slår mig stundvis hur mycket jag gör. Hur mycket alla andra gör och jag undrar om andra likt mig ibland känner att de faktiskt inte gör något.

Sen påminner jag mig själv om en egenskap jag har som jag även ser utvecklas hos min mini-jag, lill-s. Vår drivkraft att skapa och utforma nya sätt att förmedla. Mini-jag pysslar och skapar berättelser och återger händelser i former och gestalter. Jag beundrar henne för det. Ibland misstror jag min egen kraft och tror att hon ärvt dessa sidor från andra gener. Men sen sjunker det in…alla små projekt jag har på datorn, alla berättelser jag skapar på andra sätt. Och det har väl blivit lite av en grej just nu för mig. Att skapa förutsättningarna för ett skapande, en kreativitet. Att inte låta den sidan av våra personligheter törsta för länge efter sitt behov.

Jag vet inte vart jag är på väg med detta. Det kom bara.

De kommande dagarna kommer handla om att pynta, skapa och skratta. En viktig aspekt i att uppmuntra skapande och kreativiteten hos små individer har jag funnit vara att visa de olika sätten att uppskatta andras skapande. Så lite sånt ska vi pyssla med.

Den här killen skapar otroliga roligheter

Do not try this…

Somnade två timmar innan jag skulle upp imorse.
Vaknade försent
Stressa
Lyssna på tankar kring lösningsfokuserad samtalsterapi och utredningar
Skolrådsmöte på lilla S skola
Hämta Lill-S
Läsa Harry Potter
Lägga Lill-S
Förhoppningsvis få sova

Vissa dagar är inte så glamorösa helt enkelt.

Fail och jullängtan

Nu har jag varit förvirrad lite väl mycket på sistone. Glömt ställa om klockor osv. Idag dök jag upp på jobbet tre hela timmar tidigare än jag skulle, totalt omedveten om detta. Känslan var inte helt euforisk när jag insåg att jag var tidig.

Men som alltid löste det sig, då en kär kollega kom in till stan tidigare så vi kunde gå i affärer och äta lunch.

Epic fail kan leda till bra saker.

Sen nu när vi varit ute och jobbat har jag sett att julgranar åkt upp på torg och att de börjat förbereda julbelysningen på gågatan. Blev alldeles varm inombords. Jag vill sitta under filt på en uteservering käka lussebullar och dricka varm blåbär och vaniljglögg. Jag vill jag vill.

Stooor släkt

Det här med att flytta till Sverige och lämna släkten bakom sig kan bidra med massor med problem. Ett av dem kan vara att se detta fotot…

(Blir inte rädd, du har perfekt syn, jag som fick respektera folks privacy.)
…och inse att du inte har en aning om vad hälften av alla på kortet heter. För att sedan inse att detta är bara hälften av släkten…på din mammas sida.

Inspiration?

Lilla S: Nu fick jag inspiration.
Jag: Vad bra. Men vad är inspiration?
Lilla S: Det är typ när någon ritar en teckning och någon annan ser den och ska rita.

Ja det kan man väl typ säga

Krossade hjärtan

Har ni sett den nya ibumetin reklamen som florerar högst upp på flera stora bloggar? ”Mot värk, feber och inflammation. (Men inte hjärtesorg, tyvärr).”
Så står det.

Det finns också en officiell Alla krossade hjärtans dag.
En hel kampanj är ordnad av en tjej som blivit dumpad.

Jag kan se det lilla fina i att samlas på ett stort torg alla som är dumpade och släppa vita ballonger som om någon dött. Men jag vill också skrika: seriously though…are you kiddin’ me? Är ni helt förjävla dumma i huvudet? Det behövs ingen manifestation eller firande för att man blir dumpad. Kom över er själva eller som man också kan säga, get over yourselves.

Du blev dumpad, du hittar en ny, du kommer böla och känna dig ensammast i världen, men du kommer bli normal igen.

Ja, jag har blivit dumpad och gråtit och varit hysterisk över att bli lämnad. Men ingenting skulle få mig att ställa mig på ett torg och släppa ballonger i luften tillsammans med massa främlingar som tydligen också blivit dumpade. Någonstansifrån hör jag en svag röst ropa…p a t e t i s k t. Man ska dessutom klä ut sig till en staty. Inget illa menat till er som går till Sergels torg 12 nov. Men är det bara jag som tycker det är befängt att ha en ceremoni för att man blivit dumpad?

Jag kommer dock inte över hur bra reklam detta är för Ibumetin, som faktiskt är min favorit smärtstillande tablett. Way to go, Ibu!

Ps. Statyer har inte känslor och skulle därför aldrig få sina hjärtan krossade.

Plötsligt så händer det…

Proviva
Soppa
Vatten med citrondroppar
En hink
En svag doft av något surt i luften

Välkommen hit, vi kör tema kräksjuka dessa dagar.
Missa inte!

Det här med kärlek & The Hunger Games

Det är nu jag får presentera en ny person för er. Kärleken har jag kallat honom sen ett tag tillbaka, i alla fall på ställen där han får vara semi-anonym. Han och jag har många likheter men också många olikheter. En av våra likheter är den gemensamma kärleken till fiktion. Allt som rör äventyr, sci-fi, superkrafter och mod i alla dess former hos fiktiva karaktärer, gillar vi. Vi är suckers för det goda och det onda. Vi gillar en bra berättelse.

För några dagar sedan började han prata om en bok, eller rättare sagt en trilogi (gotta love them). The Hunger Games. I min stressade vardag förbisåg jag hans snack, men under en lugn och uttråkad stund fångade mitt minne det där som han hade sagt ett par dagar tidigare.

Och effektiv som jag blir då jag snöar in på något, hade jag en halvtimme senare ordnat både e-boken och ljud-boken. Så jag började läsa boken samtidigt som en brittisk dam läser upp boken för mig. Fyra kapitel senare var jag såld på denna historia om en storasyster som tar sin yngre systers plats i en tävling som går ut på att överleva.

I min eufori över berättelsen smsade jag honom och berättade om mitt nya projekt att läsa och lyssna samtidigt. Men på något sätt missförstod han det hela…

Idag när han kom hit frågar han mig hur jag gör för att kunna fokusera och hänga med i två berättelser samtidigt. För kärleken, han tror nämligen alltid det bästa om mig. När jag gråter hysteriskt och tror att min ork tagit slut, lugnar han mig och säger att jag orkar mer. I hans värld kan hans flickvän lyssna på en historia och läsa en annan och vara insatt och hänga med i båda. Jag som på riktigt inte ens kan läsa en text samtidigt som andra pratar i bakgrunden. Det är kärlek – att alltid tro det bästa om den man valt. Naivt eller ej, det är superfint.

Anyways…Hunger Games är något ingen som uppskattar fantasi med en släng av verkliga metaforer bör missa.