As-kalas…children-style!

Lill-S har fyllt hela sju år. Hon firade med alla vänner från skolan i söndags. Jag som hade jobbat natt gick upp på morgonen och begav mig ner till lokalen för att dekorera.

1. Jisses vad dyrt det är med dekoration och ballonger.
2. Fasiken vad ont det gör att knyta ballonger runt pekfingret. Jag har infört uttrycket ”ballongfinger” efter söndagen.

Om någon hade filmat mig och mini-jag under förberedelserna hade de sett en 7-årig flicka springa runt och hoppa och skutta med ballonger och en snart 30-åring som svor och gallskrek med en ballong runt fingret.

Men dagen försvann i ett härligt språng. Barnen kom, barnen skrek, barnen vägrade lyssna, barnen var bara lugna när de åt, barnen dansade, barnen lekte, barnen vägrade leka, barnen bråkade, barnen trillade, barnen hoppade i soffor, barnen åt stora mängder godis, barnen fick godispåsar…osv osv.
Mad cred till de som har si så där många barn. Ni vet familjen annorlunda-style. Jag fick frispel typ. Blev apatisk ett tag.

På kvällen hade jag ont exakt överallt och tröstade mig med tanken att man endast fyller år en gång per år och sedan övervägde jag att konvertera och gå med i Jehovas vittne…för visst är det födelsedagar schmödelsedagar för dem?

Talesätt och ordspråk

Idag satt vi på bussen på väg till friidrotten. En man bakom oss pratar högt i tel och säger på bred skånska:
-Så vad hade du på hjärtat då?
Varpå Lill-S frågar:
-Varför säger man så…vad har du på hjärtat?
Jag till min förvåning, förklarar att det är ett talesätt som ungefär betyder vad ville du prata om eller vad tynger dig.

Ingen aning om hon förstod men det såg ut som hon fatta något. Sen kanske det också är fel.

Sen på friidrotten dök det upp ett gäng på 20 st 30-50åringar som tränade och sa att de hyrt hallen. De vägrade dela med sig jämt och barnen såg lite vilsna där ett tag. Tränarna är tonårstjejer och dessa stod och argumenterade med medelåldersmän som såg farliga ut. Ingen medkänsla ingen känsla. Då vräker mini-jag ur sig: De är ju heeelgalna.

Ja dog lite på gott och ont. :)

Tävling

Idag ska den lilla tävla för första gången med friidrotten. Hon har inte tävlat i de andra sporterna hon gått/går på så det ska bli så spännande att se.

Lill-s är sjukt tävlingsinriktad men kan också om hon känner att det går dåligt börja hitta på andra regler eller lägga sig och skrika av ilska. Men jag tror inte det blir så idag. Tror hon kommer va fokuserad som in i bomben. :)

Jag är så stolt idag.

Det ilskna hushållet

Det cirkulerar en bitsk bacill i hushållet S. Igår konstaterade kärleken att jag och lill-S hade gått om varandra med irritationen. Först vaknade vi glada båda två, jag och mini-jag, sen var jag irriterade och sedan mini, sen jag och sen mini. Mini smällde med dörrar och bjöd på en fin show som visar vad framtiden kommer bringa i form av tonårs-S.

Idag vaknade vi glada och surade efter tio minuter båda två. Sen sågs vi åtta timmar senare ungefär och var glada och surade sen nån timme senare. Fast idag var det bara lill-S som surade, men inga dörrar tog skada, så lite framsteg åt rätt riktning.

Jag påminner mig om att det är viktigt att barn får visa och agera ut sitt missnöje och sin irritation i trygg hemmiljö, så jag ber alla dörrar som smällts och alla pennor som flugit runt om kollektiv ursäkt, å mini-jags vägnar…och lite mitt.

En inte så glad lill-S sommaren 2010.

Inspiration?

Lilla S: Nu fick jag inspiration.
Jag: Vad bra. Men vad är inspiration?
Lilla S: Det är typ när någon ritar en teckning och någon annan ser den och ska rita.

Ja det kan man väl typ säga

Gone

Lilla S: Mamma vet du vad jag tror? Att vår spindel rymt när vi hade fönstrena öppna.
Jag: Varför tror du det?
Lilla S: För den är inte kvar på mitt rum och inte någon annanstans heller, bara spindelnät.
Jag: Tror du den saknar oss?
Lilla S: Nej. Men jag saknar den.

Jag tycker spindlar är extremt obehagliga. Jag har ingen fobi men tycker inte om att ha en spindel på mig eller att ta på den. Så för att slippa döda och ta bort spindlar hittade jag på att spindlarna eller de andra insekterna man ser hemma är inneboende. De bor hos oss och stör inte oss så länge vi inte stör dem. Inte trodde jag detta skulle leda till att lill-S skulle sakna dem/den när de var borta. =)