Iväg till kyrkan!

Andra gången i livet då jag går på avslutning i kyrkan med dottern! Det känns lika surrealistiskt nu som första gången att vara där för någon annan, det känns som igår då jag själv satt där och sjöng sånger och längtade till lovet och nu står jag istället vid sidan om med ett fånigt stort leende och fotograferar en liten mini-jag, som helst inte vill ha lov utan vill vara i skolan med kompisarna.

Jag får njuta så länge det varar för det kommer säkert komma en dag då jag måste kämpa lite för att få upp henne ur sängen för att gå till skolan, då hon hellre hänger hemma med kompisarna och tycker skolan är piss och mög.

Skolavslutningen, here we come!!

17 dec – Julklappsönskelista

I år har jag haft svårt o önska mig saker. Jag har fått tänka efter och komma på saker. Främst önskar jag mig pengar eller presentkort på HM/Lindex/Ikea.

Men jag har också önskat mig dessa skorna

Skulle vilja önska mig några fler av dessa i vit, grå, ljusgrön eller lila.

Och så behöver jag ett par nya iphonehörlurar

Filmen som jag och kollegorna gjort

Den får användas fritt om man vill ha det som en lek på fest el liknande. De rätta svaren finns i eftertexterna så pausa då ni kommer till ”The End”.

En hit!

Julfesten på jobb igår blev en riktig hit.

Våra kollegor på kontoret är så tävlingsinriktade och ger allt i lekar. Folk klädde ut sig, sprang runt och gav 110%. Det gör det hela med planering så tacksamt och kul.

Den amerikanska buffén med Louisiana kyckling var supergod och vår film vi hade gjort uppskattades och gav många skratt.

Jag fasar lite inför att nån gång behöva byta arbetsplats. Det kommer inte gå att komma till något bättre. Jag bara vet det.

Lite senare idag kommer jag lägga upp filmen här så alla kan se. :) mohahaha

Fest-Fredag

Idag smäller det. Julfest på jobb hela kontoret. Min arbetsgrupp har ordnat amerikansk mat och underhållning. Folk kommer få gå i totalmörker, förklara ord, göra uppdrag och vi har gjort en gren som går ut på att se en film vi gjort och gissa vad vi föreställer.

All in à la socionom-style.

Så ikväll smäller det. Mitt lag heter Rudolfarna och de ska givetvis vinna. Jag ska va bästa lagledaren ever!

Goda gärningar

Att göra en god gärning kan innefatta så många olika varianter av handlingar. Fler borde utföra goda gärningar för sitt eget bästa. Det är en win-win-situation som leder till glädje och välmående för två parter. Allt annat vore bara dumt. Jag har kommit på mig själv med att de gånger jag kommer på tanken att göra något som är oväntat och fint för någon annan – att jag gör det. Om det är att tanken slår mig att a-lagarna på bänken på väg till jobb hade blivit glada av en smoothie, så går jag och köper en och går fram och lämnar. Eller om jag hör att någon ber om vägbeskrivning och den de frågar verkar vilsen i sitt svar, rycker jag in och beskriver. Eller som inatt, två brittiska män inte fick åka med på bussen för att de endast hade kontanter och inga svenska abonnemang att betala sms-biljett med. Ja då betalade jag deras biljetter med min mobil. 38 kr fattigare, men ett glädjefyllt hjärta rikare.

Det är ingen skillnad på dig och mig. Du kan också.

Stooor släkt

Det här med att flytta till Sverige och lämna släkten bakom sig kan bidra med massor med problem. Ett av dem kan vara att se detta fotot…

(Blir inte rädd, du har perfekt syn, jag som fick respektera folks privacy.)
…och inse att du inte har en aning om vad hälften av alla på kortet heter. För att sedan inse att detta är bara hälften av släkten…på din mammas sida.

Det här med kärlek…

2005 blev jag förälder, jag kände mig inte helt vuxen när lilla S stormade mitt liv med sin existens. Än idag stannar jag ibland upp och låter ordet mamma sjunka in. Det springer omkring en, inte längre så liten, krabat och kallar mig för detta heliga ord.

Då tänker jag på min mamma och alla hennes karaktäristiska drag. Hur har mamma varit och gjort? Hur är och gör jag? Plötsligt slår det mig att jag är där nu. Jag är någons mamma. Någons trygghet. Man kan tro att på snart sju år ska jag ha insett att jag är någons mamma. Men trots att jag dagligen hör lill-S ropa mamma, maaaamma, maaaa-mmaaaa, så är varje insiktsfull stund lika förunderlig. Mamma?

Precis som alla andra föräldrar vill ju även jag vara bra. Härligt kärleksfull och pedagogisk, ni vet idealbilden av en förälder. Jag vill låta mitt barn göra sina egna misstag och lära sig, jag vill främja hennes utveckling, jag vill låta henne finna sig själv och känna att hon är älskad oavsett hur hon väljer att vara.

Någonstans tror jag att dagens föräldrar präglas enormt mycket mer av denna press att vara utomordentliga. Men jag lagar inte all min mat från scratch, ibland hoppar jag över dotterns simträning för att kroppen och huvudet har nått sin bristningsgräns av trötthet och inte heller sparar jag alla min dotters fina teckningar.

Och alla gånger då jag anser mig brista inbillar jag mig att lill-S inte känner sig älskad. Helt befängt. För det är i kramar, ton, röstläge och beröring den största kärleken visas. En stressad förälder skapar en stressad hemmiljö, så är det för mig i alla fall. Och so what om vi missar en träning då och då, om vi inte äter organisk mat eller har ett genomstädat hem 7 dagar i veckan. Det är inte det som bygger upp barns självkänsla och inte heller det som förmedlar kärlek.

Kontentan är att uppmuntra alla föräldrar och blivande föräldrar där ute att ta en stund och fundera över vilka små tillfällen de kan ägna sin tid åt kärlek och värme. Låt alla måsten rinna av, tänd ett ljus och slå dig ner vid köksbordet med ditt barn och reflektera kring dagens händelser. Ge ditt barn en kram varje dag då du lämnar av i skolan eller på dagis och spara aldrig på en komplimang eller en uppmuntran.

Välkommen Welcome Khoshomadin!

Fullmånen har hunnit komma och gå sedan jag beslöt att starta om på ny bana. Det här ska bli en fullkomligt ytlig blogg. Den ska inte handla om mode och inte heller om plastikoperationer eller smink. Utan den ska handla om mitt livs ytligheter. Just i denna stund vet jag inte riktigt vad det innebär. Men en kort titt på senaste 20 inläggen om någon månad bör väl återge vad ytlighet är för mig.

Jag som skriver är Stora S, mamman i hushållet och i min närhet brukar en mindre figur vistas som här heter Lilla S. Vi två dominerar inläggen och målet är att ni ska le, jag ska le och kanske någon gång i framtiden läser lilla S och ler.

I kommentarsfältet får man gärna berömma, skratta, kritisera och ge tips och tankar kring bloggens innehåll.

//Stora S & en omedveten Lilla S