Våren 2011 var jag, mini-me, min mamma och bror i L.A. Där hyrde vi bil och medan vi körde efter gps lyssnade vi på radio där de spelade Rihanna S&M eller Party rock anthem med LMFAO var fjärde låt.
Så nu i efterhand är de låtarna det minnet för mig.
Kärlek
På senare tid har det varit en hel del snack om testamente osv. Mamma som drar upp såna här deprimerande diskussioner. Så jag har då tänkt en del på döden. Tänk om de jag älskar dör. Tänk om jag inte klarar av det. Ni vet, det vanliga…
Sen har jag också tänkt på min egen död. Massa tankar om den. Jag måste få leva minst 13 år till. Det är ett måste, universum. Jag kräver det liksom.
Men om det skulle råka bli så att en flygplansmotor trillar ner på mig och jag dör imorgon så vill jag att dessa låtar spelas på min begravning och att de sen ska sparas på en skiva till Simone.
Jag vill att man berättar för henne att det finns styrka i dessa låtar, de står för mod, styrka, sorg, glädje och passion. De står för en tro, ens egen tro, tro på sig själv och på omvärlden. Tron på kärleken, ens vänner och strävan att alltid våga mer, chansa, riskera mer och begära mer av sig själv. Det var så hennes mamma såg på dessa låtar. Att när hon låg och sov på nätterna så lyssnade mamma på dem och fick styrka och ork och kände den största kärleken för henne.
Jag vill heller inte att någon ska bära svart på min begravning, hedra mig gärna genom att bära grönt. Skratta också mycket, för det gjorde jag!
Visst har ni alla en röst som ni lägger till med när ni vill ha något utfört eller få tillåtelse eller be om något från någon nära er…exempelvis föräldrar, partner osv..?
Lill-s har skaffat sig en sån nu…eller ja hon har förmodligen haft den sen tidernas begynnelse när hon lärde sig prata och talade skallen av mig. Men det är först på senare tid jag lagt märke till det. Hur? När hon ringer mig på jobb och kör den…
”Maaaaammaaa?”
Då vet jag vad som väntar helt enkelt.
Hennes röst blir sådär silkeslent och hon säger ordet långsamt och glatt. Det är intressant att hon lärt sig att det ska va hennes inställsamma röst, att det är den som funkar. Det säger en hel del om oss som är mycket runt henne.
Lill-S har fyllt hela sju år. Hon firade med alla vänner från skolan i söndags. Jag som hade jobbat natt gick upp på morgonen och begav mig ner till lokalen för att dekorera.
1. Jisses vad dyrt det är med dekoration och ballonger.
2. Fasiken vad ont det gör att knyta ballonger runt pekfingret. Jag har infört uttrycket ”ballongfinger” efter söndagen.
Om någon hade filmat mig och mini-jag under förberedelserna hade de sett en 7-årig flicka springa runt och hoppa och skutta med ballonger och en snart 30-åring som svor och gallskrek med en ballong runt fingret.
Men dagen försvann i ett härligt språng. Barnen kom, barnen skrek, barnen vägrade lyssna, barnen var bara lugna när de åt, barnen dansade, barnen lekte, barnen vägrade leka, barnen bråkade, barnen trillade, barnen hoppade i soffor, barnen åt stora mängder godis, barnen fick godispåsar…osv osv.
Mad cred till de som har si så där många barn. Ni vet familjen annorlunda-style. Jag fick frispel typ. Blev apatisk ett tag.
På kvällen hade jag ont exakt överallt och tröstade mig med tanken att man endast fyller år en gång per år och sedan övervägde jag att konvertera och gå med i Jehovas vittne…för visst är det födelsedagar schmödelsedagar för dem?
Idag satt vi på bussen på väg till friidrotten. En man bakom oss pratar högt i tel och säger på bred skånska:
-Så vad hade du på hjärtat då?
Varpå Lill-S frågar:
-Varför säger man så…vad har du på hjärtat?
Jag till min förvåning, förklarar att det är ett talesätt som ungefär betyder vad ville du prata om eller vad tynger dig.
Ingen aning om hon förstod men det såg ut som hon fatta något. Sen kanske det också är fel.
Sen på friidrotten dök det upp ett gäng på 20 st 30-50åringar som tränade och sa att de hyrt hallen. De vägrade dela med sig jämt och barnen såg lite vilsna där ett tag. Tränarna är tonårstjejer och dessa stod och argumenterade med medelåldersmän som såg farliga ut. Ingen medkänsla ingen känsla. Då vräker mini-jag ur sig: De är ju heeelgalna.
Ja dog lite på gott och ont. :)
Snart snart snart snart snart!!
Lovar att skriva mer aktivt.
Njut av denna så länge
Det här (och flera andra inlägg) är ett tidsinställt inlägg. Jag kom på att jag kan göra så här eftersom jag ständigt glömmer bort att blogga i vardagen. Så när jag sitter vid datorn hemma skriver jag några inlägg som poppar upp lite emellanåt.
Den är dagen har jag gått igenom i huvudet ett par ggr så jag kommer göra mitt yttersta för att den ska gå som planerat. Jag kommer att stå utanför någon butik kl 10.00 och springa mellan flera butiker fram till 13.30 då jag börjar jobba. Jag har nämligen ganska många julklappar kvar att inhandla och det får bli på lilljulen.
Sen vid halv två drar jobbpasset igång fram till midnatt. Jag tror att jag kommer skratta en hel del, ha samtal förhoppningsvis och avtacka en kär kollega som jobbar sin sista arbetsdag på lilljul.
På natten kommer jag komma hem till en lillebror som åkt ner i landet för att fira jul med oss och förhoppningsvis sitta och prata med honom en god stund innan vi sover för att invänta självaste julafton.
Om något blir totalt annorlunda ska jag försöka mobilblogga om dessa öden som plötsligt förändrar ens planering.
Idag har jag hämtat ut några julklappar från posten som jag köpt till andra och jag blir så otålig. Ville ge dem nu nu nu. Vill helst berätta för folk vad det är jag köpt till dem.
Jag är ingen bra person gällande presenter för när jag vet att någon köpt något till mig tjatar jag om ledtrådar, gissar hejvilt på vad det är de köpt till mig.När jag köper till andra frågar jag dem om de vill ha ledtrådar hela tiden och frågar vad de tror att det är. Omöjlig.
Man kan säga att jag är som ett barn.
Ska jag tolka dagens ämne seriöst eller ur ett materialistiskt synsätt, för jag kan leva utan min dator men vill inte helst. Det hade nog känts jobbigt de fyra första dagarna sen hade det funkat. Hade inbrott en gång för några år sedan och just datorn försvann och efter nån dag var det hela ok igen. Vill helst inte leva utan min säng heller, men visst går det.
Vet dock inte om jag hade fixat det utan vatten, el och värme. Minns ett tillfälle när vi satt och diskuterade med dotterns farmor och farfar, kring hur det skulle gå om världen gick tillbaka till då man inte hade lyxen att ha el, varmvatten etc. Om man skulle bli tvungen att göra upp eld, jaga sin mat osv. Undra hur man hade klarat sig då till en början.
Men om vi ska oseriösa så klarar jag mig inte utan min säng, min dator och allt annat som ger mig bekvämligheter hemma.
Hur kommer man fram till vilka de är? Finns det någon inställning i Spotify som visar det? Jag hittar ingen sådan inställning i alla fall så det här kanske inte blir korrekt, men det känns som det är de här jag lyssnar mest på. Skrivna utan inbördes ordning.
Ni kan klicka in och lyssna…
River flows in you
In the room where you sleep
Vem danzar kuduro
Nightcall
Stereo hearts
Enfants d’Afrique
Don’t stop me now
Made of
Nachtschicht II
Samidare
Ja, jag har ingen enhetlig musiksmak utan kan gilla allt möjligt.
Stora S & Lilla S 